Dønnamannen
Tjo!
Efter våran chilldag så åkte vi vidare till vår kära Dønnamannen. Ett berg ute på ännu en ö. Vi var också här förra året men då var det mycket mer folk, varmare och inte lika dåligt väder. Vi kom sent på kvällen och jag hade mycket ångest i kroppen, antar att antidepp medicinerna höll på med sitt i kroppen. Vaknade även på natten med mitt livs första ordentliga halsbränna. Troligtvis är det antideppen som gjorde det enligt 1177... Biverkningar skapar också lidande. Som tur var så blev det inga fler biverkningar efter denna (vad jag vet? Vad är livet och vad är biverkningar kan man undra ibland?)
Ser riktigt höstigt och kallt ut. Det blåste satan, men var sjukt mysigt pga man kunde kura inne i skåpbilen.
Såhär såg det ut förra året vi var här, lite grönare och lite varmare som sagt!
Dagen efter blev det finare väder, jag stack ut och sprang längst med vattnet.
Man kan inte tro att det är samma ställe efter regnrusket kvällen innan.
Var på jakt efter tuppen men hittade honom aldrig.
Hjälper gott mot ångesten. Det var riktigt gött faktiskt! Hittade en svinskön låt och spelade den på repeat.Tryckte en snickers och sen var man pågång i livet igen. Vi skulle vidare söder ut efter Dønnamannen för att möta upp Erika och Viktor, våra kära vänner från Skåne. Så efter löpturen blev det dopp i havet (iskallt som vanligt) och roadtripp mot Trondheim.Ha de, tack hej hörs!