Jämtlänning på vattnet dag 2
Tjo! 4 juli
Lugn och fin morgon på ön. Vi paddlade tillbaka till kajakuthyrningen för att möta upp Erik och Emelie, Emils två vänner från Stockholm.
Erik & Emelie
En nervös Moa
När vi väl var tillbaka till uthyrningen blåste det på rätt MYCKET (enligt mig, en van skärgårdsbo tyckte säkert inte det). Erik och Emelie tog en dubbelkajak då Emelie är gravid i vecka 30 och var osäker på hur det skulle gå att paddla, jag var riktigt imponerad att hon ville med ut!
Jag tycker jag ser ut som en riktig mupp i dessa brillor men dom är sjukt sköna så sue me!
Väl i vattnet igen blev jag skraj. Det blåste på bra och därav en del vågor. Vi behövde korsa över rätt exponerat vatten och jag var mest orolig över att inte ta mig framåt och driva in mot några klippor, vågor och klippor i kombination tycker jag inte känns nå vidare, heheh. Jag paddlade på som satan och hade nog första halvtimman adrenalinpåslag. Det slog vågor över kajaken och gungade en del. Jag har inget att referera till vad som är mycket och lite och vad som behövs för att man ska tappa kontrollen så därför kändes detta rätt läskigt. När vi kom in bakom några öar och det blev lugnare så tyckte jag det mest hade varit roligt, jag överlevde ju. Men det är väl så när man pushar gränser, läskigt först sen fattar man att det går.
Vi kom iväg vid kl 2 den andra dagen så därför paddlade vi inte så länge, skönt enligt mig för satan vad det tar i bålen och ryggen av att paddla i motvind. Jag var avundsjuk på Erik och Emelie som satt i en dubbelkajak...
På kvällen hitta vi en fin liten ö, solen var framme också. Jag sov väldigt gott den kvällen!
Erik & jag ute på ön
Emelie & jag som gick och pratade förlossning, haha
Couscous, kebabsås, soltorkade tomater, vanliga tomater och bönor. Blev rätt gott!
Det var mycket myror på ön, vissa kröp in i tältet och bet sig fast i min ulltröja. Försökte ta bort dom men dom bet sig fast, låste käkarna på något sätt och dog. Jätteskumt...